rainbows and cows

Jag tänker just nu. Mycket. Min hjärna har tänkt hela dagen och jag har pluggat färdigt kemi, satslära och börjat på hemkunskapen. Det finns mer men jag orkade inte mer. Min hjärna kraschade och jag fick spring i benen.

Jag rubriken. Jag kom på det när jag satt här och skulle försöka skriva djupa, tankespridande inlägg. Vad är äkta och vem bestämmer vad? Ett falskt skratt som antyder inre smärta kan ju anses som äkta, tycker jag. Som ett tecken på hjälp, då är det falska ett äkta tecken. Eller är jag bara trött och vimsig? Som att klä ut sig. Jag gillar inte maskerader. Tänker på clowner och Moulin Rouge. Fast den filmen gillar jag ju i och för sig. Den är bra fastän det är så falskt alltihopa, den är raka motsatsen Fucking Åmål. Den filmen har verkligen fastnat på min näthinna för den är så himla äktafalsk. Precisa verkligheten för den är så falsk.
Jag har även börjat störa mig på tonårsproblem. Vi är i tonåren ungefär 15% av våra liv. Är det så värt att haka upp sig på sådana små saker? Är det så ovärt att vänta tre år med att smaka på förbjuden dryck? Vad är det som får oss att gänga ihop oss bakom skolgården och tända förortsungens mammas cigg? Är det för att vi är så unga eller för att vi är så lättformade? Himla hormoner. Jag vet vad som är rätt, jag vet vad som är fel. Men jag vill inte lyssna till min inre röst för då finns det snart ingenting kvar.
I min korridor ser jag många förlorade själar. Sådana som vandrar utan mål och sådana som drömmer för mycket om sina mål. Sådana som kastat bort det finaste som finns till någon värdelös typ och sådana som håller tillbaka för mycket och mister det lilla vackra livet vi alla strävar efter. Jag ser människor som gråter invändigt och utvändigt. Jag ser människor som ljuger för att hålla in sanningen och dom som talar sanningen för att hålla inne lögnen. Jag ser sådana som ingen bryr sig om och sådana som inte bryr sig om någon. Skolor är speciella miljöer för alla är runt ens egna ålder. Atmosfären blir så jämn att den tillslut blir helt rubbad. Vårterminer är så fulla av känslor att de tillslut orsakar hat, tystnad, tomrum och ingen värme alls. Vintrarna är varmare för då behöver vi varandra när vädret sviker. Det är tvärtom, sant. I vintras var det ju trots allt ganska ljuvligt. Kalla hudar och varma hjärtan. Nu är det så kallt inne när värmen finns ute. Fast det kanske är bra att det är så. Vi behöver nog värmen i kylan och tvärtom. Jo.. Okejrå. I Spanien är alla glada. Turkiet likaså. Kent kan inte finnas i Grekland för där är dom för glada. Emo är svenskt. Nordiskt. Sanna mina ord.

Nej nu. Nu ska jag göra té.


Godnatt och ha allt detta i åtanke. Nej skoja, ni behöver inte.