När hormonerna får flipp
Jag ångrar ungefär hälften av det jag gör. Saker jag säger och saker jag gör. Jag har haft seriösa problem med det, att jag tänkt hur cp och jobbig jag måste vara, men... Det är ju såhär jag är. För lat för en förändring så jag fick lära mig att acceptera, lär mig såklart fortfarande. Det går framåt med försiktiga steg. Åter till det jag ångrar (mehe). Det är oftast konflikter jag ångrar, eller kläder jag haft. Ångrar saker jag sagt i stridens hetta och kan inte ta tillbaka det. Går inte.. Det som far ur mig kan inte glömmas, bara förlåtas. Låter bättre på engelska men svenska it is.
Sen var det detdär med djup. Alla är djupa och det borde inte associeras till estetisk. Nej. Men vad vet jag...
Människor. Jag ser sådana jag undrar vad dom gör. Gör med sina liv och varför dom umgås med dom som dom umgås med. Passar inte. Fel pusselbit. Inget från djup till djup.. Dom borde umgås med typ.. Mig. Jag vill vara med alla (utan ansvar för sånt är jag dålig på)
Tidsinställt it is.
kyssar och fotavtryck
Trackback
